Måns Axkull

Jag heter Måns Axkull och jag har grundat Mufti Education. Efter att ha arbetat på många platser i det svenska skolväsendet kan man säga att jag fick nog. Allt handlade om att eleverna skulle ha det bra och väldigt lite om att de faktiskt skulle lära sig någonting. När min då femtonåriga dotter efter ha läst tyska i tre år, från sexan till åttan, ville säga ”Jag hatar tyska” och fick ur sig ”Ich heiße Tyska” (Jag heter Tyska) gav det mig en tankeställare. Det finns en enormt stor kraft hos den svenska skolans elever som ingen bryr sig om att utnyttja.

Det är inget självändamål att det ska vara tråkigt i skolan. Tvärtom är det bra om det ibland kan vara roligt. Men målet måste vara att elever lär sig. När man väl lärt sig ett nytt språk, eller för all del vad som helst, blir det så mycket roligare. Men då krävs det att man också gör de lite långtråkiga delarna. Det tar tid och många gånger kommer eleverna att behöva anstränga sig. Men den som gör det kommer verkligen att lära sig.

Vem jag är
Det är alltid svårt att skriva om sig själv. Född 1970 i Södertälje, söder om Stockholm flyttade jag ganska snart till Skåne, Sveriges allra sydligaste landskap. Först bodde jag i Lund, men vid sex års ålder flyttade jag till Kristianstad. Är det någon stad i världen som jag ser som min hemstad är det den.

När jag var 20 år gammal träffade jag den kvinna som jag idag är gift med. Det är alltså mer än trettio år sedan vi träffades. Jag kan bara säga att vi fortfarande älskar varandra och att vi har fått tvillingar. De föddes 2008 och bilden på sonen här nedanför är således lite gammal. När jag fyllde 50, mitt i coronan, fick jag Scilla, en Kooiker i present av min fru. Vi lever lyckligt i ett litet radhus mitt i den sydskånska medeltidsstaden Ystad.

Under något av nittiotalets första år åkte jag till Bryssel på semester. Där turistade vi på det sätt som ungdomar från Sverige brukar göra. Men jag och mina reskamrater bestämde oss för att lära oss flamländska när vi kom hem. Det blev bara jag som verkligen gjorde det, även om jag ganska snart fick klart för mig att det hette nederländska. Jag började med en självstudiekurs och fortsatte sedan på universitetet. Det blev början på studier som så småningom ledde till att jag blev legitimerad gymnasielärare i svenska och historia.

Det är klart att jag under mitt liv har upplevt och gjort mer än det här. Men fokus för mig ligger på att du och alla andra elever ska lära er det ni vill. Därför slutar jag här.